Den första med Love/Hate, "Blackout In The Red Room" spelades riktigt frekvent då, medan den andra, "Wasted In America" inte fick samma mängd uppmärksamhet.
Nu är det dags igen, jag har plockat fram skivorna för att fira in juli, liksom.
Mest för att spela i iPoden på baksidan när jag grillar och så, och anledningen är egentligen tudelad.
Dels tycker jag att skivorna är bra - främst den första, uppföljaren har inte alls samma skitiga nerv eller lika hög kvalitet på låtmaterialet - och dels gillar jag Jizzy Pearls sång.
Omslagen gör sitt till också, klart galna och väldigt egna, men de syns ju liksom inte så mycket i samband med att man spelar elektroniska versioner av plattorna, så det räknas väl inte till grundanledning. Det är mer en bonus.
Hur som helst.
En gång i tiden (lite letande bakåt i arkivet ger vid handen att detta är 2011) hade bloggen sen serie som rullade under sommaren och gick under namnet "Sommarskivan", där plattor som passade alldeles särdeles bra under sommaren skärskådades.
Skivor som "In Sorte Diaboli" med Dimmu Borgir blandades med Skid Row "Slave To The Grind" och världens bästa liveskiva, Slayer "Decade Of Agression".
Den här sommaren blir det inget så ordnat eller organisaerat, det kommer inlägg lite huller om buller tänker jag, men OM det skulle skrivas om en skiva som passar bra på sommaren så skulle jag ha med just Love/Hate "Blackout In The Red Room".
De kalifornienbördiga bandet kallade sig "the stupidest band in the world" när de presenterades för att gå på scen, men jag tycker att musiken och känslan fångar sommarens anda på ett bra sätt.
kanske lite skitigare, men ändå.
För mig är det musik som lämpar sig alldeles utmärkt som sällskap när det ska grillas hemma, eller om jag spolar upp vatten i ungarnas lilla uppblåsbara pool...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar